Ur synk med samtiden

Jag är den siste att känna sig obekväm med moderniteter och det senaste. Så har jag alltid tänkt och jag tror alla som känner mig också tänkt så om mig. Inte för att det är någon magi i att nå en viss ålder och att det då plötsligt infinner sig någon superkraft eller visdom. Men i våras blev jag 60 och efter det märker jag hur jag förändras. I ett tidigare inlägg skrev jag om en klok insikt som kom till mig i somras. Jag tänkte klart på ett sätt jag aldrig gjort förr och några stora frågetecken rätades ut. Det hade givetvis kunnat ske förra våren eller nästa vinter, men i mitt falla råkade insikten komma samtidigt som jag fyllde 60. Nu i vinter har jag märkt ännu en tydlig förändring i mig själv; jag tycker inte det nya per automatik är bra längre och känner en olust för hela min samtid som utan tvekan verkar anamma nya värdegrunder. Jag änner mig ganska säker på att det är min av ålder tynande kraft som är orsak snarare än att samtiden verkligen är ur led. Det mesta har sina både logiska och naturliga förklaringar. Helt säker är jag dock på att det inte är fel på samtiden och att jag inte är i synk med den.

Ännu ett tecken på detta tillstånd är att jag börjat förstå andras gillande av nostalgi. Jag delar fortfarande Bodil Malmstens syn på nostalgi, men förstår nu bättre varför andra tycker om det.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *