Paus

Min hjärna stannar till ibland och liksom gör ingenting. Jag vill tro att den inte tänker något alls då. Att det är en reflex där hjärnan låter tiden gå för att synka allt jag fyller den med. Det handlar bara om en väldigt kort stund, kortare än en sekund, som mest. Det känns som en kort eftertanke, innan… något. Kroppen går på autopilot och klarar sig själv en så kort stund. Tankestoppet är inte medvetet från början, utan hjärnan slutar bara tänka och då blir jag medveten om stoppet, eller är det en paus? Det viktiga i det hela är ett den sker på reflex och att den inte varken är kortare eller längre än att jag hinner uppfatta dess förekomst. För då är den omedelbart över, det vill säga när hjärnan märkte sin egen paus.

Hursomhelst har jag lärt mig att uppskatta pausen och börjat använda den klokt. Dagarna har blivit lugnare och stressfria. Jag får mer vettigt gjort och ger mig ofta tid att ta in sinnesintryck innan jag drar igång igen.

Funderar till och med på om pausen bidrar till ännu ett stadie i skalan överleva – leva – uppleva. Känner att mellanstadiet leva förstärks med Levande. Hur det än ligger till, så är jag övertygad om att det är bra för mig.

Tack, underbara hjärna!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *