Till den som har allt den inte vill ha

I en scen i en ny brittisk serie står en man i sitt vardagsrum och ser ut över sin vackra trädgård genom stora fönster. Kameran är placerad ute på gräsmattan så vi ser mannen på avstånd. Det är sen eftermiddag men bilden är tydligt nog för att se drinken och en tom blick. Bakom honom vet vi att familjen med flera generationer umgås. Han är 45+, vuxna barn, god ekonomi och allt som förväntas, inklusive en lätt hjärtinfarkt. Han ska nog uppfattas som rik, men inte jätterik. Vi har följt hans öden under tre avsnitt och vet vad hans blick där i vardagsrummet betyder. Serien var lysande och den scenen kommer jag ihåg speciellt. Kanske relaterade jag till mig själv eller några av mina vänner.

Inte så mycket har förändrats egentligen de senaste 50 åren. Våra föräldrar gjorde uppror och revolterade, precis som jag och alla generationer. Vi ska inte bli som dom, ändå står vi där mitt i verkligheten med ett liv vi inte vill ha. Det känns lite bättre om man analyserar. Vi hittar förklaringar som blir till ursäkter och det är sällan vårt eget fel.

De jävlarna tog oss en efter en. De ljög och bedrog oss med sanningen, sa Kent.

Men någon form av bomb kommer smälla av och perspektivet kommer bli ett annat. Det är nog så att bomben exploderar i slow motion för de flesta. Vi kan se det komma. För mig är inspiration från ny musik ett sätt att styra slomobomen. Lyssna gärna på Soundcloud vad jag samlar från bloggar, twitter och andra kanaler. Listan uppdateras ofta med det senaste högst upp.

Tv-serien heter From there to here.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *