Gammal och oerfaren

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att i min ålder plötsligt inse självklarheter som jag nog borde insett för länge sedan. På senare tid har insikterna kommit ganska ofta. Å ena sidan kanske jag ska vara glad åt att fortfarande lära mig saker, att komma till insikt låter fint och värdigt. Men å den andra sidan kan vara så att jag under många år framstått som ganska korkad och oerfaren, vilket inte är lika roligt.

Mitt frukostägg brukar av någon anledning intas stående framför köksfönstret. Jag kollar av gatan och vädret tror jag. Det finns inget vettigt eller logiskt i betraktandet. Så i morse kom en person gående förbi. Jag tror hon hör till grannskapet och ville därför placera henne i ett sammanhang. På 7-8 meters avstånd var det svårt att se ålder, men mörk rock och glasögon konstaterade jag. Då kom insikten, det där med hennes ålder ledde mig dit. Vid 54-års ålder slog det mig nu att de flesta människorna i Sverige är yngre än mig. Så hon var sannolikt under 54 år. Det där går att räkna på! Medellivslängd i Sverige är 82 år, så det är rimligt att tänka att gruppen 0-53 år är fler än oss i gruppen mellan 54 och döden. Säkert helt galet statistiskt, men man borde kunna säga att jag är äldre än 2/3 av resten av Sveriges befolkning. Med samma resonemang har jag då fastställt att medelålders blir man vid 41 nu för tiden.

Ja, vilken insikt jag fick. Det känns inte som jag varit speciellt korkad eller oerfaren som inte fått denna insikt förrän idag. Jag känner mig istället tacksam för att jag sluppit den i de 13 år som den redan gällt.

By |mars 24th, 2015||0 Comments

Oro av ro

Vissa dagar är det skönt när det inte plingar till om nya mail, tweets eller annat. Oftast känner jag mig stressad när det sker. Alltså när det inte plingar. Står internet still, har man inte läst mina mail eller är jag så passé nu? Oro av ro. Men det händer ibland att jag istället får en lugn och god känsla av den digitala stiltjen, så jag ville utforska det hela närmare. Jag har alltid telefonen på tyst läge men provade att också stänga av durret från sms. Det hade blivit lika uppmärksamhetskrävande som den vanliga ljudsignalen. Jag vaknade av det om någon messade på natten även om telefonen låg under flera kuddar. Jag kände och hörde ljudet av vibrationen även om jag hade musik på eller inte ens var i samma rum. Jag hör ljud eller liknande frekvenser i musik som påminde om sms-durret och letar snabbt upp telefonen. Lägger musikproducenterna med flit in sådant? Såklart inte, men det gav mig en tankeställare kring hur viktigt det blivit för mig med ständig uppkoppling. Funderar på varför, jag om någon borde väl inte störas av detta? Hittar inget svar just nu, men det durr-lösa tillståndet har i alla fall förändrat mitt beteende så att jag nu har telefonen nära bredvid mig med skärmen uppåt så jag i ögonvrån kan ser om den tyst skulle lysa upp med en grön bubbla. Jag trycker också till den då och då för att dubbelkolla.

Jag tillhör en minoritet som lever i framtiden. En tid som många upplever som skrämmande. Men nutid är den tidigaste fasen av framtiden och science fiction har alltid varit bra på att beskriva detta. En relativt ny film heter Her. Den utspelar sig i en nära framtid där smart uppkopplad teknik är en viktig del av filmen, men storyn är romantisk och vacker. Min första tanke efter filmen var att all dess framtidsteknik redan finns idag. Inte färdigutvecklat och globalt för slutkonsumenter, än mindre socialt accepterad. Men delar av tekniken kommer vara vår vardag inom 10 år. Lika säkert som att det vi idag kallar smartphones inte fanns för tio år sedan.

By |mars 21st, 2015||0 Comments