The High Country

Bandcamp kom för några år sen. Min känsla då var att nu kan musikmakarna och banden enkelt nå sin publik. Jag satte upp ett konto och glömde det. Men jag kommer ihåg tre saker. Det första var Richmond Fontaine, som ledde mig dit. Det andra var möjligheterna att berätta mer än bara med musik. Här kan video få plats. Texter, alternativa tagningar, foton, live-strömmar från studion med mera. Det tredje var att albumet The High Country kommer jag aldrig glömma. Det känns som en film eller tv-serie. Jag har ännu inte i dag läst eller riktigt satt mig in i täterna, men tänker att jag har fångat känslan ändå. Det är ganska fantastiskt.

By |februari 22nd, 2015||0 Comments

24 tim på 24 minuter

By |februari 20th, 2015||0 Comments

Fruntimmer

Det är konstigt med fruntimmer, att de saknar allt sinne för verkligheten. De lever i sin egen värld, en värld som aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas. Den är alldeles för vacker och om de finge bygga upp den skulle den ligga i ruiner före solnedgången. Något ofrånkomligt fanstyg som vi män har samsats helt belåtet med sen skapelsens morgon skulle sticka upp och välta alltsammans över ända.

Ur mörkrets hjärta – Joseph Conrad, 1902

By |februari 20th, 2015||0 Comments

Till den som har allt den inte vill ha

I en scen i en ny brittisk serie står en man i sitt vardagsrum och ser ut över sin vackra trädgård genom stora fönster. Kameran är placerad ute på gräsmattan så vi ser mannen på avstånd. Det är sen eftermiddag men bilden är tydligt nog för att se drinken och en tom blick. Bakom honom vet vi att familjen med flera generationer umgås. Han är 45+, vuxna barn, god ekonomi och allt som förväntas, inklusive en lätt hjärtinfarkt. Han ska nog uppfattas som rik, men inte jätterik. Vi har följt hans öden under tre avsnitt och vet vad hans blick där i vardagsrummet betyder. Serien var lysande och den scenen kommer jag ihåg speciellt. Kanske relaterade jag till mig själv eller några av mina vänner.

Inte så mycket har förändrats egentligen de senaste 50 åren. Våra föräldrar gjorde uppror och revolterade, precis som jag och alla generationer. Vi ska inte bli som dom, ändå står vi där mitt i verkligheten med ett liv vi inte vill ha. Det känns lite bättre om man analyserar. Vi hittar förklaringar som blir till ursäkter och det är sällan vårt eget fel.

De jävlarna tog oss en efter en. De ljög och bedrog oss med sanningen, sa Kent.

Men någon form av bomb kommer smälla av och perspektivet kommer bli ett annat. Det är nog så att bomben exploderar i slow motion för de flesta. Vi kan se det komma. För mig är inspiration från ny musik ett sätt att styra slomobomen. Lyssna gärna på Soundcloud vad jag samlar från bloggar, twitter och andra kanaler. Listan uppdateras ofta med det senaste högst upp.

Tv-serien heter From there to here.

By |februari 20th, 2015||0 Comments

Skriver, då tänker jag

För några år sedan satt jag och några andra i möte med en klok person. Hon reste sig kvickt och började skissa ord, pilar och bubblor på vita tavlan samtidigt som hon resonerade och bollade med oss andra. Det gick riktigt bra och vi blev konstruktiva. Plötsligt vänder hon sig om och säger att hon nog inte kan prata utan att rita samtidigt. Nästan ursäktande, vilket kan ha varit en släng av blygsamhet för vi blev grymt kreativa under hennes ledning. Kopplingen mellan rita och prata fastnade i mig och nyss fick jag samma känsla när jag skrev strategi för Stroked, mitt kommande nätmagasin. Märkte att jag tänker bättre när jag skriver. Annars blir det mest fantasier och dagdrömmar, vilket jag gärna skriver mer om en annan gång. Men skrivandet på det blanka pappret är intressant. Det blir en form av direktkoppling till hjärnan. Jag tvingas till eftertanke när jag tar konstpaus och läser. Formulerar om, sätter punkt i stället för kommatering som jag aldrig lärde mig. Det fina i det hela är att jag sedan har hela dokumentet klart. Inte en skiss, idé, pitch eller så, utan färdigt.

Det finns likheter i det här med att skriva och att göra musik och måla tavlor. Och det finns likheter med verktygen för alla tre. Penna, papper, skrivmaskin, pensel, duk, färger, notblock, piano vs. dator. Också det här vill jag skriva mer om, men Better call Saul lockar tillsammans med en Stolli på is. Och jag vill att alla ser Press, Pause, Play innan jag skriver mer om detta.

PressPausePlay from House of Radon on Vimeo.

By |februari 19th, 2015||0 Comments