Färgglad soppa nr 2

Jag såg alla sprakande färger och vackra nyanser. Men med tiden hade jag rört om så mycket att allt bara blev en gråaktig sörja. Nu ville jag inte längre ha den. Ingen annan heller.

By |juli 24th, 2012||Kommentarer inaktiverade för Färgglad soppa nr 2

Färgglad soppa

De andra ungarna på verandan kastar in blombollen som sprider vita, fuktiga blad i rummet. Min överraskande vrede och våldsamma tag mot dem och upptäckten av hans missbildning. Deras försök att gömma sig under verandan och sedan smygrök med risken för brand i den torra jorden och gräset.

Min sönderslagna städskrubb och ingen som brydde sig om det. Grannarnas konstiga gäster och deras white trash-stil med vuxna och barn som rökte. Transporten av de enorma teaterkulisserna på gatan och allt vatten där.

Plötsligt Stockholmshotellet. Uppochnervänt och bara halva huskroppen. Den gigantiska hotellskylten som fick mig förstå att huset verkligen var uppochner. Hotellet var under byggnation med grävmaskiner och snickare runt omkring. Insikten att det var overkligt och uppvaknandet till att livet är en bisarr dröm.

Den mycket verkliga upplevelsen av kvinnan som låg bakom min rygg när hon tydlig pillade på min vänstra häl med sin fot. Uppenbart för att väcka mig. Min vilja att prata som i halvvaket tillstånd i ett försök att få tro att jag fortfarande sov.

By |juli 24th, 2012||Kommentarer inaktiverade för Färgglad soppa

Veras ögon hade blivit kalla

Veras ögon hade blivit kalla. Jag var inte den enda som märkt det. Hennes blick var  annorlunda. Ljuset som alltid funnits var borta. Atmosfären, allt det kosmiska som förut enat oss, hade förvandlats till en osynlig sköld som gjorde att vi inte nådde fram. Ingen. Ingenstans. Inte någon av oss. Allt hade gått så fort och oförklarligt.

By |juli 16th, 2012||Kommentarer inaktiverade för Veras ögon hade blivit kalla