Att få något att existera

Rubriken är en av internets förklaringar av begreppet skapa. För de som fått förmågan att skapa är den lika viktigt som att andas. Det är bara några år sedan jag lärde mig att jag har en skaparförmåga. Efter ytterligare några år har jag också lärt att hantera den. Efter det började jag sakta förstå hur viktigt det är att lita på förmågan och att den ge den utlopp för att inte förtvina och dö.

Det här inlägget är ett sådant utlopp. Jag har fått ett inlägg existera och det känns fantastiskt.

Det går åt helvete!

Ibland måste man vara rak och jobbigt ärlig. Det känns som jag måste vara det här och nu. En mycket klok person lärde mig en bra regel bestående av tre frågor som lyder: Måste det sägas? Måste det sägas nu? Måste det sägas av mig? Det finns ett bra tillägg i form av en fjärde fråga som spetsar till det lite, nämligen: Är du beredd att ta konsekvenserna? Inför det här inägget blev det tydliga ja på alla frågorna och på tillägget funderade jag på konsekvenserna av att både säga det och att inte säga något alls. Vad som måste sägas är att det går åt helvete för mänskligheten här på jorden om vi inte omedelbart får stopp på uppvärmningen av vår planet. Jag arbetar med välfärdsteknik och vet att det går att lösa energifrågan, men under en period måste vi vara beredda att ändra våra beteenden för att lyckas. Jag ser bara en organisation som har tillräcklig kraft att få oss att omedelbart helt sluta med allt som på något vis ökar uppvärmningen och det är FN. Generalsekreterare Guterres sa häromdagen på en klimatkonferens till 40 ministrar att vi nu står inför kollektiv handling eller kollektivt självmord.

Jag känner mig medskyldig och skäms av att tillhöra den skara människor som både orsakat detta nödläge och som heller inte agerat eller ens agerar för att stoppa det som bidrar till nödläget. I denna skara är dessvärre vita män över 50 år överrepresenterade. Letar vi efter ärkeskurkar så hittar vi dom högt upp i den globala maktstrukturen. Hur vi identifierar dem? Några enkla ledtrådar är att de är alla vita män över 50 år och innehar fina titlar som gör dem mer eller mindre omöjliga att avskeda. Behöver jag tillägga att dom gärna samarbetar? Med varandra alltså. Under förutsättning att samarbetet gynnar dom eller deras familjer ekonomiskt.

Avslutningsvis måste jag ändå säga att det faktiskt går att hindra en total katastrof. Det finns inte bara en lösning, för det räcker helt enkelt inte. Vi behöver många lösningar och vi måste bidra allihopa. Och vi måste börja arbeta med detta ASAP.

Jag vet att flera av mina vänner läser denna blogg och om bara två av er omedelbart planerar att sluta använda fossila bränslen och dessutom får två av sina andra vänner att göra detsamma och deras vänner också gör samma och sedan deras vänner och deras… ja, ni fattar. Då bidrar vi till en av lösningarna och, ännu viktigare, vi skapar opinion som våra politiker ropar efter. De som bekvämt sitter still i båten och fortsätter leva i förnekelse kommer bli starkt ifrågasatta av sina barnbarn redan om 25 år. Morfar, varför gjorde ni inget? Ja, vad ska ni svara? Börja en förändring eller börja smida på ett försvarstal? löm int att barnen hör lögnen redan innan den lämnar tungan.

Det är dessutom val i år och med tanke på mitt förra inlägg är det i år viktigt att våra röster hamnar hos V eller Mp. Då ökar möjligheterna både till en nazistfri riksdag och en regering på allvar bekämpar klimatkrisen tillsammans med andra internationella krafter omedelbart. Tyvärr är inte EU längre en sådan kraft. All kärnkraft och naturgas blir inte hållbart för att man tar med dom i sin lista av hållbara bränslen. Det gör bara att vissa medlemmar kan fortsätta köpa rysk gas och göda Putins krig mot Europa. Hmm, låt se – är inte han en vit man över 50 i maktposition?

Valfrihet finns inte i år

2022 är valår. Vi är fria att välja vem och vilka som ska representera oss i riksdagen som sedan bestämmer i landet. Att låta bli att välja i år är ett tydligt brott mot våra mänskliga skyldigheter. Jag har varit slarvig de senaste valen och röstat blankt och till och med röstskolkat, men nu skäms jag när jag ser hur illa det blivit. Vi har tyvärr varit för många som trott att det löser sig eller att ingen ändå lyssnar på vår röst. På grund av vår oaktsamhet har vi inte bara fått nazister i riksdagen, utan stora delar av gamla alliansen är också redo att samverka med dem om vi ger dem majoritet i höst. Så i höst, tredje söndagen i september (väl?) måste vi visa att vi bryr oss och rösta på något av partierna som lovat att inte beblanda sig med nassarna, det vill säga S, V, Mp eller C.

För mig har det komplicerats något då jag vill att vi fortsätter vara neutrala och då är det egentligen bara V kvar att rösta på för mig. MP funkar inte tyvärr. Dom har dessutom fått min röst förr, utan att imponera.

Om man är osäker och vill veta mer rekommenderar jag Politiska rummet i SR, som tillfälligt gästar Filosofiska rummet. Rekommenderar speciellt detta avsnitt om ideologi.

Musik

Det behövdes musik för att jag skulle vakna till och känna lust att skriva här igen. Det är nästan exakt 10 år sen första inlägget gjordes här. Tror inte ens bloggen hette Stroked då. Den kom till som en ventil efter en stroke 2011 strax före min femtionde födelsedag. Sedan har jag skrivit sporadiskt och delat med personer jag tror skulle förstå eller som jag känt behöver förstå vem jag är efter stroke.

Kom ihåg att det var en här typen av ingivelser som jag delade här på Stroked och det fick mig att skriva igen. Hoppas skrivlusten återkommer snart igen, för jag både gillar att skriva och att läsa mina gamla inägg.

Anyway, nu är det tre månader sedan senaste inlägget och jag har hållit mig under radarn av flera skäl. Jag befinner mig fortfarande där under radarn, men Bon Iver kastade mig plötsligt 12 år tillbaka och jag slogs av kraften i musik och hur den påverkar mitt sinne att plötsligt känna samma känslor och tänka samma tankar som vid ett givet tillfälle våren 2010. Det var en annan tid. För mig ett annat liv. Jag är en annan person idag, och behöver den här typen av påminnelser om att allt förändras, även jag.